Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. När jag tänker på dagen någonting hände mellan oss. Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten. Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt. Det var du och jag mot världen som kämpas till dötts. Du högg mig i ryggen, va vad det som hände? Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner. Du har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem du är, vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, Behöver inte säga namnet. Men du förlorade min tillit när du släppte min hand. Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, Men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. När livet sviker är det är det bra att vara två! Men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar. Och man glömmer mer för varje dag. Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen. Vi gick skilda vägar. Greppade tag i andras händer. Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel. Löften om att bry sig som inte längre finns mer. Vad ärlig mot dig själv, är det såhär det skulle bli? I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv. Du var en ängel för mig så varför hände det här? Ett misstag som förändra allt, Hela min värld! Så klart jag vill vara vänner... Men du ser att det inte går. För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fick ta. Du är fan inte värd det. Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak. Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal. Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta. Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan.
 
Text hämtad från Sofijahs låt "när livet sviker".
http://www.youtube.com/watch?v=uYSKvU7jkFo
 
Denna texten sammanfattar ungefär allt som jag känner just nu... 
 
 
 
 
 
 
 
 
HAHAHHAHAHA nää men ah... CHA-CHA bloggen! ;)
 

Sedan i våras har jag inte bloggat alls. Eller kanske något någon gång då och då, men det har ju bara vart eländiga och gnälliga inlägg. Jag har i alla fall haft en hel del pågång under denna tiden. I slutet på förra skolterminen var det en hel jävla del bortglömda och försenade läxor och arbeten som skull lämnas in och direkt när sommarlovet började lyckades jag skaffa mig 3-4 sommarjobb. Började träna och det blev väldigt lite fest och umgänge och massor av arbete och träning. Dörren till vuxenlivet smäldes upp och ut for jag! 

Och här är jag nu...
 
HÖSTEN ÄR HÄR OCKSÅ BTW! det shiftet gick snabbt!!
 
...Självständig, stark och helt ny. Knappt så jag känner mig själv längre egentligen, men det kanske är en bra sak, lämnat nästan allt av mitt gammla jag bakom mig. Den lata, omedvetna, partypinglan och blivit någon helt annan. Är dock inte säker på om det är bra. Visst till viss del att jag blivit vuxen, men den impulsiva roliga delan av mig försvann nästan totalt tillsammans med resten. Men vi får väll se, försöker vara positiv och målmedveten!
 
Idag i alla fall är jag både stolt och besviken på mig själv. En bra kombo alltså, vilket gör dagen helt okej istället för AS BRA eller PISS DÅLIG! har blivit en pluggis btw! PHAHAHAHA! trodde aldrig att de skulle hända, eller att jag skulle sluta röka, eller att jag skulle börja träna. MYCKET SOM HÄNDER JUST NU!
nä men i alla fall....
 
JAG GJORDE BRA IFRÅN MIG PÅ SVENSKAPROVET OM GREKISK MYTOLOGI! det va bra!
JAG VAR PISSDÅLIG PÅ COMBATEN IDAG! det va dåligt!
SEGER/FUCK FINGER FÖR DENNA DAGEN!
 
pluggat hela veckan på myten om Herakles/Hercules + Grekiska gudar och deras ologiska storverk + massa olika begrepp, saker, platser, personer osv... från antikens grekland!
Combat passet idag gick inte som planerat, tänkte att prov succén skulle motivera mig och stärka min träning men icke sa nicke... raka motsattsen slog till. Min kropp och hjärna slutade fungera, helt plötsligt stod jag och repeterade samma rörelse om och om igen i kombinationerna som en cp skadad, mitt i allt stannade kroppen och gav upp, vägrade lyfta benen och armarna, magen kluckade och kände mig illamående under hela passet. Fan va dethä för konstigt beteende? 
 
Nu sitter jag här vid skrivbordet och längtar tills morgondagen som kommer vara fylld av träningsverk, äcklig skolmat och trötta klasskamrater! nää men imorgon unnar jag mig en utekväll med alkoholhaltiga drycker och dans efter veckans stenhårda plugg!! 
 
 
 
Åh just... JAG ÄR FORTFARANDE SINGEL BTW! NO LOVE FOR ME! NO SEX FOR ME! NO NOTHING! NOT EVEN A FUCKING HUG! nope..... nobody hugs me anymore... nope.... YOU out there! when ever u see me. please hug me. like... a rel fucking hug.. </3
 
 
 
 
Några mysiga bilder från min Dashboard...