Who am I, and what is hapening?

1kommentarer

Något har hänt med mig. Förs och främt så har jag, precis som förra året, hamnat i en gråzon om man kan kalla det så. Skulle inte vilja säga att jag är i depression men jag är känner mig helt tom och känner ingenting. Förra året var jag i och försig i depression som tog slut först runt halloween. Men något har gått snett och jag undrar vad det är som är fel, kan inte komma på varför jag är nedstämd och tom. Kanske är det för att jag känner mig ensam, kanske är det för att skolan har stressat sönder mig, kanske är det för att jag inte kan komma på vem jag är och vart jag hör hemma... kanske är det allt.
 
Jag trodde för ett tag sedan att jag hade hittat mig själv, att jag visste precis vem jag är. Men det kanske inte är så, jag kanske har lurat mig själv till o tro att jag faktiskt hör hemma nånstans här i världen. Känner mig så sjukt splittrad och oförståd. Trotts att jag hatar att det finns ett namn (diagnoser) på alla svårigheter vi människor har, men jag skulle så gärna vilja bli satt i ett litet fack tillsammans med alla andra som är som jag... Så lost känner jag mig just nu. Jag vill inte vara annorlunda längre! Jag passar inte in bland musikerna eller punkarna eller hästtjejerna eller bild och formarna. Nej jag har fått en liten bit av alla "grupper" och passar in delvis på alla ställen vilket ibland är en fördel och det är säker därför jag har många vänner och därför folk säger att det är lätt att prata med mig. Men inte fan kan jag prata med någon. För mig är det en börda att inte kunna vara delaktig till 100% i ett sällskap för det finns alltid någon film jag inte sätt eller ett band jag inte känner till osv osv. Och så är jag plötsligt utanför. Min mamma är visserligen lika dan och hon påstår att det är skit bra men hon förstår ju också att det är påfrestande att inte höra hemma nånstans. Fast såhär är det och så får de la vara då.
 
Egentligen var det inte dethär jag skulle skriva om, men nu har jag glömt vad det var så skit samma :)
 
och ännu en gång ursäkta mina stavfel om de stör er, men jag är faktiskt långt ifrån felfri!

1 kommentarer

Hilda<3

14 May 2013 00:02

Förstår dig till 100 %
Precis såhär känner jag oxå. Och har gjort i flera år.
Känner mig inte hemma någonstans, lixom vilse i vad och var jag vill vara. Puss, saknar dig. <3

Kommentera

Publiceras ej