Regn
0kommentarer
Jag är ensam, som vanligt är jag ensam, alltid. I mit huvud finns ingen annan, där är jag själv. Även om du säger att jag kan vara med dig, även när du säger att du är där, även när du säger att jag inte är ensam. Så är jag alltid det, det spelar ingen roll hur hårt du kramar om min kropp, eller hur nära mig du än är. Vi är alla ensama. Jag kan vara i ett rum fyllt med människor och även om folk pratar med mig och håller mig sällskap, så är jag ändå SÅ JÄVLA ENSAM.
Ibland så föreställer jag mig att det är kålsvart ute, bara månens sken lyter upp de bäcksvarta skogarna och hällregnet öser ner över min nakna kropp. Kallt, lent och ömtåligt. Jag vill ligga ner, i mossan och känna värmen från jorden när det kalla regnet sköljer över min hud. Släppa allting och bara känna det kalla som håller om mig. Så fridfullt.
Kommentera