Ibland är jag smart
0kommentarer
Vi som går första året i gymnasiet har nu fått ett smakprov på det kommande svenska nationella provet. Först och främst så ska vi framföra ett eget tal med tema "FRAMTIDEN" vilket jag tycker blir skrämmande svårt. Här finns inga hjälpmedel att få, inget att gå efter, ingen mall. Allt måste komma från ens egen fantasi. Många i min klass kommer nog tycka att detta är en fin möjlighet för dom att använda sig av sin sprudlande kreativitet. Men det känns som att jag har tagit slut på min kreativitet, den oändliga uppfinningsrika egenskapen jag hade när jag va yngre har helt blåst bort. Alla mina idéer är slut och min fantasimaskin har lagt av. Vad fan gör jag nu?!
Efter att Lasse kom fram till mig efter han upptäckt att jag sitter helt förkrossad hängandes över introductionspappret för talet så fick jag jobbat upp min mall. Nu vet jag precis vad jag ska göra!
Man får helt enkelt resonera med läraren över hur man ska ta tag i ämnet. Jag fick gräva djupt in i mig själv och kom fram till att Framtiden kan ju lika väll vara imorgon som om 30 år! Vilket Lasse instämde i. Så mitt kommande tal kommer handla om hur mitt liv ser ut efter denna terminen är slut, för jag vet ju bad jag vill göra av min sommar och vad jag vill få ut av den. Så det tycker jag är en riktigt bra idé!
Man får helt enkelt resonera med läraren över hur man ska ta tag i ämnet. Jag fick gräva djupt in i mig själv och kom fram till att Framtiden kan ju lika väll vara imorgon som om 30 år! Vilket Lasse instämde i. Så mitt kommande tal kommer handla om hur mitt liv ser ut efter denna terminen är slut, för jag vet ju bad jag vill göra av min sommar och vad jag vill få ut av den. Så det tycker jag är en riktigt bra idé!
Ibland känner jag mig smart. När jag kan komma fram till schyssta slutsatser bara genom att sätta press på mig själv. Det är ändå rätt konsigt att man kan hitta svar inom sig själv som man inte trodde att man visste.
Kommentera