Detta är väll vad jag undermedvetet skapade min blogg för.
Då ingen annan finns där som kan förstå mig eller trösta mig. Då är bloggen här och är redo att lyssna, hjälpa mig bearbeta alla lögner och hämskheter.
Jag drömde en mardröm, som jag inte har gjort på väldigt länge. Det värsta är att jag tror att det va precis samma dröm som jag drömde sisst jag vaknade upp kallsvettig och ensam med gråten i halsen. Min natt är förstörd. Ska upp till skolan imorgon men är så rädd att jag inte vågar stänga ögonen igen. Gör jag det så kommer lampan oavsätt stå tänd hela natten. Har lipat konstant i en timme. Sprang upp till mamma med bena på ryggen och en skräckslagen blick och sabbade deras sömn också. Hon sa att jag kunde sova på soffan..."men då är jag ju fortfarande själv mamma" pep jag med genomvåta kinder, täppt näsa och förstörd röst. Men hur jag än gjorde skulle jag ju fortfarande vara själv.
Helt plötsligt började det dyka upp svarta skuggor med snea leenden på gatorna, hemma och vart jag än gick så var dom där. Min familj och alla jag älskade började tyna bort, hjärndöda och oförstående. Jag försökte skaka liv i dom men dom var borta. Överallt gick folk runt med en skugga i handen och var helt tomma i blicken. Folk försvann och jag såg min pappas själ försvinna mitt framför mina ögon, jag kunde inte göra någonting. Han lyssnade inte på mig. Han försvann och hans ansikte blev helt grått. Jag tappade andan han började gå. Han bara vände sig om och gick iväg från mig med denna svarta gestalten. Jag skrek och grät och slet i han, jag försökte få han att stanna kvar. men ingen reagerade. inget hände. Jag föll till marken och insåg att jag var helt ensam.
Mörka ögon stirrade på mig och deras snea leenden förstörde, sen vakna jag.
Så sjukt jävla ensam och så sjukt jävla rädd. Jag påstår inte att det kommer hända, så orelaistisk är jag inte. Inte i just det scenariot i alla fall. Men det är fortfarande möjligt att alla en dag ska inse att jag är en hämsk person. Att jag inte är något att ha och börja överge mig, sluta älska mig, glömma bort mig och tillslut finns jag inte mer. Allla kommer lämna mig. det finns inte en ända människa i hela världen som jag kan lita på till hundra procent att den alltid kommer finnas där för mig. Det räcker med ett snedsteg åt fel håll och jag kan vara körd. Då förlorar jag allt.
Ligger faktiskt och kramar om min nalle så hårt att han kanske spricker snart. Han är trotts allt en av de få sakerna jag har kvar av min farmor. Det slutade lite så för henne. Som i drömmen. Hade jag kunnat se spöken och grejer, skulle jag säkert sätt henne med tio skuggor på sin axel. Hon tynade bort sådär, sakta men säkert och sen försvann hon. och kom aldrig mer tillbaka.... Nalle <3
